Att segla i olika väder

Vid undanvindsegling (akterlig vind, läns) är det främst de bakre seglen som får vind.

Om man seglar längre sträckor kan man överväga att beslå bakre seglet för att låta de främre seglen ta över arbetet. I så fall blir det lättare att hålla båten på rätt kurs.

Vid segling i halv vind och bidevind

...är det känsligt att skotningen är lagom att man inte får backvind i seglen eller skotar för hårt så båten krängs ner i onödan. Korrekt skotning gör att trycket på rodret neutraliseras. Båten skall dock vara något lovgirig.

Ett slag i lovart inleds med att aktre seglet skotas i lovart varefter man girar och gärna lättar på skotningen av förseglen. Krängs båten ner i lä vänder den lättare mot och genom vinden.

Segelsömnad

För att kompensera masternas böjning sys spriseglens mastlik konvexa. Fockens och klyvarens för- och akterlik sys konkava för att kunna sträckas ordentligt. Motsvarande görs också med spriseglens överlik och akterlik.

Underliken läggs ofta ut i en ”kjol”. Utöver dessa justeringar lägger man till för seglens buk genom att addera till seglens förlik/mastlik.

Båtens rigg & master

Båtens rigg med master, toppstänger och klyvarbom å ena sidan och segel och skot å den andra skall kunna användas i allt mellan nästan total brist på vind till starka och byiga vindar. Det måste också gå att bärga och beslå seglen ute på öppna havet, då vinden förändras.

Att avgöra placering och dimensionering av master, klyvarbom och toppstänger är en grannlaga uppgift i samband med byggandet av en båt. Detta samordnas med planering av seglens storlek och skotning.

Stående & löpande riggar för segling

Det stående - rundhulten - master, sprin och klyvarbommar. Masten, spri och toppstänger görs för det mesta massiva i rakvuxen gran. Bästa tid för att ta ut ämnena är vintern, då vattenhalten är som lägst i träden. Spirorna fläck- eller spiralbarkas för att möjliggöra torkning utan att virket spricker.

Äldre tiders råsegel har vid Gotlands kuster ersatts av lösfotade sprisegel. De större fartygens stagfock och klyvare motsvaras av fock och klyvare även här. Huvudseglen litsas till masterna. Det vanligaste sättet att minska segelarean var att beslå ett segel eller ta ner en mast.

Löpande segel, fall & skot

För enmänningen gällde att man eventuellt beslog focken, i grövre väder beslog man spriseglet och tog ner masten. Tvåmänningen seglas normalt med två master men kan vid hårdare vid seglas med endast en mast. I sådana fall beslås bakmastens segel och den masten tas ner, varefter frammasten flyttas till ett extra mastfäste en bit akter om det främre.

Seglen har sytts i de material som varit tillgängliga. Ull och lin har efterföljts av bomull och, i senare tid, syntetmaterial. Frågor om hållbarhet, vikt, hanterbarhet, fukttålighet har varit styrande. Skot, ibland som två-skäriga taljor för större sprisegel, var ofta i lätt tjärad hampa. Forna tiders nyckstek har ersatts av olika slag av skotlås.

Att ro och att segla

Båtarna var främst fiskebåtar som skulle kunna ros lätt i alla väder men givetvis uppskattades möjligheten att segla då vindarna var de rätta.

Gotland

info@traibatn.se

Västergarn
GOTLAND
622 30 Tofta Södra
Sverige